24 Juli 2009
Nu när jag har ditt provresultat facit i handen, så kan jag tala om för dig vad du gör för fel. Och hur du ska göra, men det går liksom inte, för du har bestämmt dig att inte lyssna, att du inte vill lära dig! Att jag har så fel, när jag vill lära dig hur det ska vara.
Du skadar inte bara dig själv, utan även mig, jag står upp när du faller, men jag vet inte om jag klarar av det längre, för varje gång du faller, så sparkar du på mina ben, jag håller på att trilla, men jag har inte fallit än, jag är så rädd hur det ska kännas om jag rammlar.. men jag kan inte heller lämna dig ensam, springa ifrån dig och aldrig kolla tillbaka, jag klarar inte av det. Så jag står kvar och försöker hålla balansen.
Men jag klarar inte av det längre.
Jag ska klara det, jag ska försöka gå vidare och titta tillbaka ibland och tänka på dig! Om jag klarar av att gå! Om du inte hinner hugga av mina ben. Jag måste skynda mig, för snart är det försent.
"Du skrattar åt mig när jag gråter... men det är jag som står upp när du faller"
Du klarar det! Du kommer hitta balansen, behålla den, och precis som du säger, stå upp när den andra faller. <3
